Edith Piaf – Barndom, karriär och låtar

Låtar

Hennes låtar var ofta sentimentala. De handlade i regel om kärlek eller saknad.

La Vie en rose

Non, je ne regrette rien

Hymne à l’amoir

Milord

Barndom och uppväxt

Enligt hörsägen föddes Edith på en gata i Paris . På hennes födelsebevis står det dock att hon föddes på ett sjukhus [1].

Hennes pappa var en gatuartist som var känd för sina akrobatiska konster . Hennes mamma var i sin tur en sångerska som uppträdde på cirkusföreställningar.

Det var Ediths mormor som tog hand om henne under den första tiden efter födseln.

Hon kom senare att flytta till sin farmor, som drev en Bordell i Normandie [2].

De prostituerade kvinnorna som bodde där tog han om den lilla flickan. De tog också hand om en rad andra barn som bodde där.

En av få bilder som existerar från hennes barndom:

Mellan 3 och 7 års ålder var hon nästan blind på båda ögonen till följd av keratit (inflammation i hornhinnan).

Vid 7 års ålder kom pappan för att hämta sin dotter [3]. Hon började sjunga på pappans akrobatiska gatushower. 

Något år senare träffade hon Simone Berteaut, som kan ha varit hennes halvsyster. De började sjunga tillsammans på Paris gator. De två flickorna lyckades bra och kunde hyra deras egen lägenhet.

Under den här tiden träffade hon sin första man, Louis Dupont [4]. Han ville att hon skulle sluta sjunga och skaffa sig ett ”riktigt” jobb.

Edith arbetade därför under en kort tid på en fabrik. Hon blev under samma period gravid. Vid 17 års ålder födde hon en dotter, som nästan omedelbart lämnades bort.

Dottern kom senare att dö, endast 2 år gammal. Dödsorsaken ska ha varit hjärnhinneinflammation.

Ediths förhållande med Louis Dupont hade länge gått dåligt. Han ställde krav på henne som hon inte ville leva upp till.

Hon fortsatte att sjunga på gatorna och på nattklubbar, fast besluten om att leva sitt eget liv.

Karriär

År 1935 uppträdde hon på en nattklubb i Paris. Ägaren av klubben, Louis Leplée, såg potential i den unga kvinnan [5].

Det var Louis Leplée som gav henne smeknamnet ”Sparven”.

Bakgrunden till smeknamnet var Edith’s längd (142 cm) kombinerat med hennes nervositet på scenen.

Louis Leplée lärde henne hur man tar scenen, han rådde henne också till att bära svarta kläder.

Han marknadsförde henne inom Paris musikkretsar. Detta ledde till hennes genombrott som artist.

Kort därefter blev dock denne Louis Leplée mördad. Edith Piaf blev misstänkt för mordet. Hon blev dock friad.

Hennes karriär i hemlandet gick utmärkt. Hon släppte flera skivor och hennes musik började även leta sig till andra länder.

Hon fick så småningom chansen att åka på turnéer till bland annat USA och Sydamerika [6].

Under den här tiden skrev hon många av sina största hits. Detta inkluderar bland annat ”La Vie en rose” och ”Non, je ne regrette rien”.

Hennes kärleksliv gav också upphov till rubriker. Hon gifte sig med den kände boxaren Marcel Cerdan [7], som senare kom att dö i en flygkrasch.

Med Théo Sarapo

Hon gifte sig därefter med Théo Sarapo [8], som var mer än 20 år yngre än henne.

Delar av hennes karriär kom att avbrytas av andra världskriget. Ironiskt nog blev Edith mer känd under Tysklands ockupering av Frankrike.

Hon uppträdde på flera klubbar i Paris under ockupationen. Hon fick också chansen att åka på turnéer till Berlin.

Dessa framsteg kom dock med ett pris. Efter kriget kom vissa fransmän att se henne som en förrädare som samarbetade med tyskarna.

Kritiken kom dock att blåsa över när det kom uppgifter att hon också hade uppträtt i fångläger. Hon hade dessutom hjälpt personer fly från nazisternas våld.

Sjukdom och dödsorsak

Edith Piaf dog endast 47 år gammal till följd av leversvikt [9].

Hon hade dessförinnan lidit av flera åkommor.

Hon hade varit alkoholist under flera år samt missbrukat receptbelagda läkemedel.

Det sägs att hennes missbruk uppstod efter skador som hon fått på grund av en rad olika bilolyckor.

År 1951 var hon med om en bilolycka med sångaren Charles Aznavour. Hon bröt armen och två revben. I efterspelet av detta började hon missbruka både alkohol och morfin.

Under 1950-talet var hon med om två andra svåra bilolyckor, vilket accelererade hennes missbruk ytterligare.

Personer i hennes närhet försökte övertala henne att skriva in sig på en missbruksklinik. Edith vägrade dock att gå med på detta.

Sjukdomarna kom sedermera att lösa av varandra under hennes sista år i livet. I början av 1960-talet fick hon problem med sin lever. Vid ett tillfälle var hon så illa däran att hon endast vägde 30 kg.

Under de sista månaderna i livet var hon medvetslös och behövde vård dygnet runt.

Frankrike var ett konservativt land under tiden för hennes död. Hon blev därför nekad en statsbegravning, trots hennes insatser för moderlandet.

Representanter för staten menade att en statsbegravning ej var möjlig med tanke på hennes vilda livsstil.

Trots detta kom flera tusen människor till hennes begravning. Fler än 100 000 människor tog sig dessutom ut på gatorna för att hedra den kända sångerskan.

På vissa håll i Paris kom trafiken att stanna.

Hon är begraven på Père Lachaise i Paris. Hennes grav är fortfarande väl omhändertagen.

Ediths liv har återberättats flera gånger i filmer, böcker och tv-serier. Det finns ett museum i hennes namn i Paris.

Enligt Wikipedia är hon en av de mest kända artisterna under 1900-talet. Hennes starka livsberättelse i kombination med hennes låtar har gjort henne odödlig i hemlandet. 

Källförteckning

Looseley, David (2015) – Édith Piaf: A Cultural History – Oxford University Press

  1. Looseley, David (2015) – Sidor 32-33.
  2. Looseley, David (2015) – Sida 27.
  3. Looseley, David (2015) – Sida 29
  4. Looseley, David (2015) – Sida 29
  5. Looseley, David (2015) – Sida 30
  6. Looseley, David (2015) – Sida 103
  7. Looseley, David (2015) – Sida 18
  8. Looseley, David (2015) – Sida 125
  9. Looseley, David (2015) Sida 143

Dotter

Ediths dotter fick namnet Marcelle Dupont. Efternamnet kommer från pappan.

Dottern avled när hon endast var två år gammal. Det sägs att Edith finansierade begravningen.

Tilläggas bör att hon endast var 19 år gammal när dottern avled.

Hon ville inte ha fler barn och det verkar inte finnas några uppgifter som pekar på att hon skulle ha fått ett till barn.

Övrigt – musikstil

Hennes låtar faller främst inom genren franska chansoner, med ett fokus på realistiska texter. Denna musikstil var populär under cirka 60 år, från 1880- till 1940-talet.

Musikstilen var starkt förknippad med det rådande samhällsklimatet för tiden. Detta inkluderar främst influenser från det som kallas för realismen och naturalismen.

Musikstilen framfördes ofta av människor från de fattigare samhällsklasserna. Det var i regel kvinnor som sjöng.

En vanlig missuppfattning är att Edith Piaf inte var så känd under sin livstid. Faktum är att hon var den mest populära artisten i Frankrike. Hennes internationella karriär är också ett bevis på hennes storhetstid.

Det bör dock tilläggas att hon inte gjorde succé i USA under sina första besök. Amerikanerna förväntade sig nämligen en annan typ av artist och att uppträdandet skulle vara mer showbaserat.

Med tiden kom dock opinionen att svänga. Detta berodde bland annat på tidningskritiker som lovordade hennes musik och texter.

Hon reste därefter till USA flera gånger, bland annat för att vara med på TV-shower.

Hennes agerande under andra världskriget är en annan del av hennes liv som har väckt en del frågor. Som jag redan har nämnt besökte hon Berlin och Tyskland för att uppträda för höga politiker. Under den här tiden blev hon dessutom mer finansiellt oberoende.

Hon köpte bland annat en lyxig lägenhet i innerstaden. Detta väckte irritation när kriget väl var över. En del kritiker menar att hon utnyttjade situationen för att göra sig ett namn. Samtidigt led många fransmän under den hårda ockupationen.

Hon blev förhörd efter kriget för att man skulle kunna reda ut syftet med hennes agerande. Som jag tidigare har nämnt kom denna kritikervind att blåsa förbi, bland annat på grund av att hon också hade hjälp landsmän under denna svåra tid.

Popularitet

Edith Piafs popularitet går inte att förringa, men vad var det som gjorde henne så populär?

Den största anledningen är förmodligen hennes låtar, där hon ofta sjunger om saker som människor kan relatera till. Det sägs att människor som lyssnade på hennes musik alltid kunde relatera till deras egna liv.

En annan viktig anledning är hennes bakgrund. Hon hade minst sagt en tuff barndom och hon fick hela tiden kämpa för att överleva. Hon kunde inte ens utföra sitt yrke lagligt. Att sjunga på gatorna för pengar var nämligen inte lagligt.

Samhällsklimatet på den tiden var väldigt konservativt. Det var ofta rika människor som hamnade i rampljuset. Kanske var det Ediths bakgrund som tilltalade människor. Att man kunde födas med dåliga förutsättningar, men ändå lyckas i livet.

Idag ser vi nästan detta som en självklarhet. Dåtidens samhällen hade dock flera inbyggda hinder som man var tvungen att ta sig igenom.

I ljuset av allt detta är hennes liv och karriär som en saga. Personligen tror jag att hennes sett att uttrycka sig gjorde henne så populär.

Lägg därtill att hon var aktiv under en svår tid. Hon föddes mitt i första världskriget och började komma igång på allvar med sin karriär när andra världskriget lamslog världen.

Folket behövde förmodligen alla ljusglimtar de kunde hitta under denna tid. Ett bevis på detta är alla de människor som kom till hennes begravning. Och då har vi inte ens pratat om alla människor som hedrade henne på gatorna.

I vanliga fall ser vi endast sådana folksamlingar när det handlar om ett stort politiskt beslut, eller när ett helt lag har vunnit guld i något mästerskap.

Du som har läst den här artikeln är mer än välkommen att lämna en kommentar.

8 Comments

  1. Lola Eriksson 24 januari, 2021
    • Gustav Dahlman 26 januari, 2021
  2. Inga Ekblad 26 januari, 2021
    • Gustav Dahlman 26 januari, 2021
  3. Gunnel Rolling 4 april, 2021
    • Gustav Dahlman 5 april, 2021
  4. Iréne Jonsson 4 april, 2021
    • Gustav Dahlman 5 april, 2021

Lägg till en kommentar