Frankrike efter första världskriget

Inrikes

Frankrike led stora förluster under kriget. Landet förlorade mer än 1.3 miljoner soldater. Många hade även blivit lemlästade och skadorna på infrastrukturen var omfattande.

Spanska sjukans utbrott i slutet av 1910-talet gjorde situationen än värre. Den tog livet av tusentals människor och den skapade stora oroligheter hos befolkningen.

Med tiden stabiliserades dock befolkningsantalet och människornas lidande. Befolkningen ökade sakta mellan 1921 och 1936. Mer precist ökade befolkningen med 2.5 miljoner människor under dessa år.

Ruhrområdet

Under 1920-talet blåste det nationalistiska vindar som främst riktades mot Tyskland. Många politiska diskussioner handlade om hur mycket Tyskland skulle betala i skadestånd. Diskussionens kärna var kanske mer hur snabbt de skulle betala, eftersom att termerna för skadeståndet redan fastslagits i Versaillespakten.

Mycket av ilskan mot Tyskland grundade sig i att deras infrastruktur och industri var intakt. Fransmännen ockuperade bland annat Ruhrområdet för att påskynda betalningen. Tyskarna visade passivt motstånd genom att trycka mer sedlar och därmed skapa en hög inflation.

En annan anledning till ockupationen var rädslan för ett nytt krig med Tyskland. Genom att ockupera Ruhrområdet skapade man en extra försvarszon.

Ockupationen varade från 1918 till 1930. Fransmännen, tillsammans med belgarna, lämnade området efter att man med hjälp av USA arbetat fram något som hette Young Plan. Amerikanerna stod i täten för detta föredrag som stipulerade termerna gällande hur tyskarna skulle betala av sina skulder.

Skolväsendet och kultur

Det fanns även positiva faktorer under 1920-talet. Utbildningsväsendet gick framåt på flera fronter. Flera barn anslöt sig till skolgången och studenterna vid universiteten ökade. Den långa konflikten mellan den katolska kyrkan och staten fick även ett slut.

Kulturmässigt blev Paris en metropol under den här tiden. Många utländska artister, musiker och författare kom till staden. Det var under den här epoken som Jazzmusiken blev stor.

Ekonomi, kultur och politik

Under 1930-talet kom den stora depressionen. Frankrike klarade sig bra från denna globala kris. Landet lyckades upprätthålla en positiv ekonomisk utveckling, även om arbetslösheten steg. Arbetslösheten bidrog till en ökad aversion mot utländska varor.

Flyktingar och utländska gästarbetare var inte välkomna. Det mesta som inte var producerat innanför rikets gränser sågs som ett hot, trots att man var i starkt behov av att importera vissa produkter.

De nationalistiska vindarna blev ännu starkare under 1930-talet. Landet led av en politisk instabilitet och det fanns sällan en politisk majoritet under den här tiden. Socialisterna och kommunisterna lyckades dock under 13 månader vinna makten i landet. De hade tidigare organiserat stora strejker som förbättrat arbetarnas villkor.

Kanske var det den politiska instabiliteten som gjorde landet så illa förberett för Nazisternas framfart, man lyckades helt enkelt inte enas gällande en handlingsplan. Valet stod mellan en upprustning för ett nytt krig eller den om att driva fram en fredlig lösning.

Utrikes

Artikelns rubrik ”Frankrike efter första världskriget” kanske ger intrycket av att efterkrigstiden endast berör moderlandet. Man får dock inte glömma att det fanns ett stort kolonialt välde som existerade utanför det direkta konfliktområdet.

Man utnyttjade de koloniserade länderna för att bygga upp moderlandet. Den största kolonin var Franska Indokina. Närmare Europa hade man kolonier i Algeriet, Marocko och 14 västafrikanska länder.

Orättvisan i de koloniserade länderna

Många människor, främst från Nord- och Västafrika hade stridit för fransmännen under andra världskriget. Dessa människor fick ingen eller lite tacksamhet för deras insatser. Lägg därtill att många människor fick sätta livet till.

Lägg därtill att många av dessa länder inte fick sin självständighet i direkt anslutning till krigsslutet. Frustrationen växte hos dessa befolkningar och med tiden blev situationen ohållbar. Tyvärr kunde inte den franska regeringen komma till insikt gällande detta förens det var för sent.

Kritik mot kolonialismen

Under 1920-talet framkom en hel del kritik mot det franska kolonialväldet. Kritiken kom bland annat från League of Nations och International Labour Organization. Kritikens kärna var det våld och den diskriminering som ursprungsbefolkningen fick utså.

Under detta årtionde framkom en hel del konkreta bevis, bland annat i form av foton och rörliga bilder, som kunde vittna om det skräckvälde som ägde rum i många koloniserade länder. Det släpptes även en hel del böcker som fokuserade på kolonialism. Avkoloniseringen kommer dock inte beskrivas närmare i detalj i den här artikeln.

Relationer med USA

De utrikespolitiska relationerna med USA förblev viktiga och vänskapliga efter första världskriget. Det var bland annat USA som gav Tyskland det lån som gjorde att den tyska ekonomin kom på fötter igen. Detta var även bra för Frankrike eftersom att man delvis fick ta del av dessa pengar. I övrigt såg Paris ett stort inflöde av amerikanska intellektuella, artister och författare under den här tiden.

De vänskapliga relationerna kom dock av sig under tidigt 1930-talet. Många fransmän hade vänt sig mot de amerikanska influenserna. Man menade att den amerikanska kulturen och dess värderingar var ett hot mot de inhemska värderingarna. Man kom vidare att välja bort amerikanska produkter med hjälp av dyra tullkostnader.

Det hela kulminerade med Franklin D. Roosevelts presidentskap mellan 1933 och 1939. De diplomatiska relationerna mellan länderna var minimala under den perioden.

Sammanfattning

Detta är en kort artikel om Frankrike efter första världskriget. Det var en turbulent period och det finns mycket mer att läsa om. Man kan bland annat läsa mer om politikens inriktning som skiftade ständigt under 1930-talet. Det finns länkar i artikeln som du kan klicka på och lära dig mer om den här perioden. Jag har skrivit andra liknande artiklar på den här hemsidan. En av dessa artiklar beskriver Frankrikes politiska system. Den andra beskriver landets utveckling mellan 1945 och 1980. Har du några invändningar eller frågor får du gärna ställa dessa i kommentatorsfältet här nedan.

Lägg till en kommentar